Tankar om döden

Barnen har en docka som kan skratta, gråta och säga mamma o pappa.
Den låg ute i ösregnet igår så nu låter den bara som en kvittrande fågel.
Storasyster tog ur den lilla dosan ur dockan och gick runt och tyckte på den för att höra alla roliga läten. Plötsligt säger hon:

"Mamma, när du dör kan vi ha den här och låtsas att det var du när du var liten."

Hmm... Jag hoppas å andra sidan att den dosan försvinner från jordelivet före mig!