Prinsessmamman

Om mamman, hennes små prinsessor, pappan, livet och sådär...

07 juli 2006

Skata

Prinsessmammans väninna med dotter kommer åkande på den lilla villagatan. En skatunge sitter på vägen men de brukar ju alltid flyga undan, tänker mamman som kör.

Fast det gör den inte.
Den sitter kvar och tittar på henne med stora skatögon.

Hjälp, tänker hon. Jag måste väja.
Varpå hon kör lite åt sidan och lyckas krossa skatungen precis med ena sidans däck.

Det dunsar till och dottern frågar: "Vad var det?"
Mamman tänker snabbt att dottern ju kommer kunna se vad som ligger så det är ingen idé att ljuga. Bäst att bara justera sanningen lite, varpå hon svarar:

"Jag körde över en död skata."

Ibland är det bra att inte veta sanningen! =)

3 Comments:

  • At 07 juli, 2006 11:52, Blogger Cissi said…

    Ja, det gäller att servera verkligheten lite i taget:)

     
  • At 07 juli, 2006 15:42, Blogger Stina Lilja said…

    Ooo, huga! Jag har gjort nåt liknande men då var det en hel familj... en tre fyra ungar rullade upp över huven och den stakars fågelmamman försökte få reda på allt efteråt. Det är något jag fortfarande kan gråta över när jag tänker på det.

     
  • At 07 juli, 2006 16:17, Blogger Prinsessmamman said…

    Bokmal: Det var en bra kommentar! Den ska jag lägga på minnet!

    Madame: Pappa avlivade alltid kattungarna som kom varje år hos min farmor. Jag lekte med dem en stund och sen var det dags för avlivning, fast då fick jag inte vara med... tack o lov!

    Stina: Usch, det förstår jag. Låter hemskt. Sånt där som kan få känslorna att bara bli för mycket. Som när gamlingar handlar och det blir ganska dyrt. Då blöder mitt hjärta. När jag tänker att de ska sitta ensamma hemma och äta den där maten de köpt... snyft...

     

Skicka en kommentar

<< Home