Down the memory lane

Läste en blogg hos Jill och blev plötsligt så nostalgisk.
Melodifestivalen 1989 i Lausanne.
Sverige tävlade med "En dag".
Men vi blev förlorade redan vid förhandsvisningen.
En österrikisk 19-åring med guld i strupen.
Och vilken blick!
Vi blev dö'kära!
Han hette Thomas Forstner.
Nån som minns?

Vi köpte tyska idoltidningar och där fanns adressen till hans fanclub så jag skrev ett brev. Klistrade fast avsändare i form av en sån där adressklisterlapp man köpte i 1000-pack. Där stod även mitt telefonnummer, något som några veckor senare skulle få större betydelse än jag kunde ana.

Kom hem från skolan och mamma sa att det skulle ringa om en stund. Det var nån från Österrike. Jag fattade inget och mamma hade skärrad sagt att jag kom hem "half past 6". Just det - halv 6 kom jag hem och fick vänta ända till halv 7... Jag var supernervös och bänkade mig vid telefonen med tyska och engelska lexikon. Mannen som ringde var Thomas Forstners pappa och ville be mig om en tjänst. Det tog en lång stund innan han på hackig engelska och tyska och jag på hackig engelska och hackig tyska förstod varandra. Det var ju fler än jag som skrivit till honom och många hade skickat med frankerade svarskuvert. Dessa kunde han ju inte posta i Österrike utan undrade om de kunde skicka en hel bunt med svar till mig som jag kunde posta här i Sverige.

Gissa om det var svårt att övertyga alla kompisar om att detta verkligen hänt?!!