Gå upp i atomer

Klockan ringde halv 7 i morse och sen har det gått i 180!

Var ju sjuk hela förra veckan så nu gällde det att komma ikapp i klassrummet efter vikarierna... innan barnen kom, för då var det dags att gå till bussen och åka till badhuset. Tillbaks till skolan med lektioner, plock och konferens. Skulle sluta 3 men mitt upp i allt kom min kollega och upplyste mig om att vi flyttat tisdagskonferensen till måndag... så vi slutar kvart över 4 istället. Visst, vi slipper konferensen i morgon men det hjälper mig inte idag! Rusade ut till bilen sexton minuter över 4 och körde hem i full fart (alldeles för fort). Rusade in och bytte om, tog en banan i farten och storasyster i handen och småsprang bort till barngymnastiken. Aktivera 25 st energiska 4-7 åringar i en timme tillsammans med den andra fröken och så hem. In i duschen, fixa kvällsmat till mig och barnen. Prinsesspappan mötte vi i dörren, han skulle iväg och spela innebandy.

Mitt i allt detta en lillasyster som ropar "fädä", som vill ha pyjamas (går INTE med nattlinne) NU och som är trött och gnällig, en diskmaskin som inte är urplockad och en hel trave disk som står på kö att plockas i, en omgång tvätt att plocka ner för att ge plats åt nästa maskin och nästa som ligger i en överfull tvättkorg (varför blir de aldrig tomma!?). I hallen står två ryggsäckar som ska packas om och det ska läggas fram rena kläder inför morgondagen (hur gör de som har 4-5 barn?!) Detta är första gången idag jag sätter mig vid datorn och om det hade varit världskrig på gång hade det nog gått mig förbi.

Ibland är man såååå trött och det känns som om man kommer gå upp i atomer vilken sekund som helst. Nån som känner igen sig? Är det den traditionella mammabördan eller är det bara jag som inte gillar måndagar?! För jag håller snart på att gå upp i atomer...