Ännu lösare

"Min tand é lös, den é jättelös..." sjöng mamman för storasyster som inte alls uppskattade sången. Det hela började för drygt en vecka sedan då en tand började titta fram en bit bakom de andra i underkäken. Farfar tandläkaren försäkrade oss om att den skulle flytta sig till rätt plats när den gamla lossnat. Fast den var knappt lös alls. Idag kom dock storasyster springande, ledsen och förtvivlad... och alldeles blodig i munnen och snyftade:

"Mamma! Jag vickade till så hårt så tanden blev jättelös."

Så Houston.
We have a problem.
Storasyster kan inte äta.
Jag fick mosa maten som till en 8-månaders och då snyftade hon:

"Det kommer ju ta åratal att äta upp det här!"

Där är vi nu.
Med en lös tand.
Med en avmagrande storasyster.
Och en ny, underbart söt liten gadd!